Vill göra ett försök att ge lite pepp, att tro på magkänslan och kanske en liten gnutta ork för att slåss för er rätt till vård! 💜

Nu är jag trött på ignorans och okunskap inom vården! Kunskap, kunskap och kunskap är något som man borde vilja ta till sig, tyvärr ser det inte så ut. Vi hade tur.

Mitt barn heter Loke. Han är idag 1,5 år. Loke föddes med ett för KORT TUNGBAND samt LÄPPBAND vilket resulterade i att jag fick sår och ”läppstiftsformade” bröstvårtor när jag ammade honom. Flertal mjölkstockningar fick jag. Amning som är naturligt för att ge ett barn mat. Dessutom åt han ca en gång i timmen, hade magont, svårt att komma till ro, satte VÄLDIGT lätt i halsen.

Redan på BB kände jag att något var tokigt med amningen. Bad om hjälp och justerade taget samt position, inget hjälpte oss.

När vi kommit hem kände jag att nej för tusan vi måste få hjälp! Läste på lite om kort tungband och sökte oss till BVC varpå jag fick höra att det var mitt fel och att jag måste ha tålamod och justera taget. Jag var totalt förkrossad. Jag ville ju amma! Vårdens ignorans gjorde mig riktigt ledsen, precis som att min åsikt inte spelade någon roll. Allt justerande av taget, av amningsställningar, alla tårar både från mig och Loke.

Tillslut tog jag saken i egna händer när Loke var två veckor. Jag tog kontakt med en klinik i Stockholm varpå vi fick hjälp. På en halv sekund av en titt i Lokes mun kunde denna läkare se att Loke har både kort läppband och tungband och att detta absolut(!) kan påverka amningen – alltså det var INTE mitt fel utan berodde faktiskt(!) på en medicinsk orsak!

Loke fick klippt läppband och tungband och amningen förbättrades avsevärt! Däremot växte tungbandet ihop och vi gjorde ett andra klipp när Loke var 2månader.

Vi ammade till han var ca 9,5-10månader. Hade vi inte klippt tungbandet så hade jag slutat amma redan vid två veckor.

/Cecilia