Bebis föddes 4 januari 2017. Det är mitt tredje barn. Redan vid första amningen noterade jag hur svagt och konstigt han ammade. Men han var stor och lite trött sa dom så jag la ingen större vikt i det då.
Nästkommande amningar kände jag likadant. Väldigt o-effektiv amning var det. Han gick ner i vikt, totalt mer än 500gram och BB ville ge ersättning. Jag vägrade i början då jag promt skulle helamma!
När han var 1,5 dygn märker jag att tungan är konstig och ser då att tungbandet sitter fast i tungspetsen. 2 dagar senare får jag träffa en läkare och får en tid för klipp 1 dygn senare. Nu blev det lite bråttom och väldigt mycket känslor. Jag hade samma dag lagt ut ett inlägg på Amningshjälpens Facebooksida där en tjej rekommenderade stödgruppen. Jag blev insläppt direkt och gjorde ett inlägg. Flera av er skrev på en gång och jag fick så mycket underbara råd och ett fint bemötande.
Men med er kunskap som ni gärna delar med er av kom ju också mycket tankar och även nya val. Jag hade ett inbokat klipp på min bebis dagen efter på Östersunds ÖNH som jag mer eller mindre visste inte skulle räcka. Men när man inte hunnit läsa på något och man fortfarande litar på vad läkarna man har att göra med säger så gjorde vi klippet. Klippet gick snabbt och bra. Blödde endel. Märkte ingen direkt effekt av klippet och mindre än 1 vecka senare hade det vuxit ihop igen utan märkbar förändring. läkaren klippte endast av den ytliga strängen och där är anledningen till bristen på förbättring.
Den här bilden är en vecka efter första klippet på önh i Östersund. Tungbandet sitter inte längre kvar i tungspetsen men ingen förbättring av symtom.
Jag hade kontinuerlig kontakt med medlemmar och admins i stödgruppen.
Häromkring hade vi ju förstått att tungan var orsaken till bebis oeffektiva amning och börjat tillmata. Jag ville fortfarande tillmata så lite som möjligt och amma så mycket som möjligt. Amningen fungerade ju inte då han inte kunde få ut mjölken och somnade konstant vid bröstet. Med klockad tillmatning varannan timme dygnet runt vände han tillslut i vikt vid 3.5 veckas ålder. Han va proppmätt konstant med matning så ofta vilket ledde till ”paltkoma” och ingen vilja eller ork till amning därför heller. En ond cirkel och extrem stress över att tappa amningen var överhängande.
Han led också av tyst reflux och reflux , med kvävningsepisoder – uppstötningar som orsakar kvävning pga att dykreflexen slår igen för luftvägarna – förklarade läkarna det som! En gång blev han blå innan han kunde andas igen och ambulansfärd till neo var självklar.
I början koppmatades han för att undvika tuttförvirring av flaska. I takt med att mängden ersättning ökades blev koppmatningen svårare och mängden luft han svalde förvärrade refluxen. Tillslut vann flaskan fighten då rädslan för kvävning blev för stark. Det valet hjälpte mig att slappna av mer då matningarna blev mer harmonisk.
Efter att ha läst på riktigt i gruppen och fråga alla frågor jag kunnat komma på och fått all stöd och tips man kan tänka sig därifrån, så förstod jag att om vi skulle bli riktigt hjälpt var det ett klipp av en specialist i sthlm eller gbg som gällde. Remiss fick jag ingen från önh här så alternativet stod på Mac i Göteborg. Tid bokades till 1 vecka senare. Jag flög ner med bebis från Östersund till Göteborg och klippet utfördes på Vasakliniken av Mac Åberg. vi flög på tidig förmiddag och sent på kvällen samma dag var vi hemma igen.
Servicen och bemötandet på kliniken är värt 10 av 10 stjärnor, minst. Man kände sig trygg där och det kändes att dom visste vad dom gjorde.
Klippet gick snabbt och bebis slutade gråta så snart vi släppte honom. Ingen bedövning men glukos/sockerlösning i munnen fick han. Nästan ingen blödning.
Den här bilden är ca 2 veckor efter klipp hos Mac på Vasakliniken i GBG.
I skrivandets stund är han 7,5 vecka och det är 3,5 vecka sedan klippet. Trots att det inte är så länge sedan kan jag med säkerhet säga att det är ett av de bästa valen jag gjort under min tid som mamma till 3 barn. Men det har dock inte varit ett lätt val även om det var det bästa. Först ska man låta någon klippa i ens bebis – utan bedövning – och liksom jag ibland behöva ta det valet två gånger eller fler och sen ska man göra stretchar var tredje till var sjätte timme dygnet runt i ca 4 veckor.
Det gjorde ont och var inte alls kul för min bebis med tungövningarna! Det går bättre för vissa så klart, allt är individuellt. Men för oss var det en kamp med ångest och tårar varje gång! MEN det ÄR det bästa val jag gjort för mitt barn och skriver inte detta för att avskräcka någon, snarare tvärtom!
Innan klippet åt han nästan endast ersättning han orkade nästan inte amma alls. Nu är det inte ens 4 veckor sedan klippet och nu får han endast 60-80 ml ersättning/dygn! Han går upp i vikt som han ska och inom en snar framtid är även de sista ml ersättning utfasade och vi har efter mycket kämpande fått vår efterlängtade helamning. 
😃
/Therese