Min dotter tog bröstet från start och har gått upp bra i vikt hela tiden. Däremot gjorde det ont på mig och ganska snart insåg jag att ”skavsårsperioden” borde passerat. Dotterns tag blev aldrig riktigt bra trots att jag kämpade (hade dessutom gått amningskurs innan förlossningen och hade i min mening god kunskap), hennes läppar veks in och bröstvårtorna blev sneda samt en sväng svamp på det. Hamnade, genom Amningshjälpens FB-grupp, i Svensk stödgrupp för kort läpp- och tungband och insåg att min dotters tunga var begränsad. Via BVC fick jag till slut klippa tungbandet på Akademiska sjukhuset i Uppsala då dottern var ca två månader (fick vänta över en månad på att få en tid) men läkaren var tämligen opåläst, menade på att tungbandsklippet inte skulle påverka amningen och klippte såklart för lite. Sökte ca två veckor senare själv till Danderyds ÖNH (där jag fick tid dagen efter) och fick tungbandet (PTT) klippt av Evelina. Då överläppen ändå envisades med att vikas in så klipptes det även korta läppbandet knappt en månad senare.
Taget blev bättre och det gjorde mindre ont men det blev ändå inte smärtfritt. Tjurig som jag är så bet jag ihop och det är jag tacksam för idag. Skulle tro att dotterns amningsteknik påverkades av att det dröjde så pass länge innan tung- och läppbandet åtgärdades och att det därför tog tid innan hon anpassade sig efter sina nya förutsättningar. När hon passerade sex månader så gjorde det inte längre ont och jag upplever även att hon blivit ännu mer effektiv på att amma då det tar betydligt kortare tid. Jag helammade i knappt sex månader då vi började med smaksensationer och delammar (med glädje) idag 15 månader senare.
Kontentan av mitt inlägg är att det finns hopp om en smärtfri amning även om smärtan/problemen inte försvinner direkt efter klippet/klippen. Och en liten pepp till er som kämpar då det, ur mitt perspektiv, är värt allt besvär nu i efterhand. Så heja er alla som kämpar, ni är grymma! 
🙌🏻
😊
💗
/Karin